Jag undrar lite...
Varför är det så i Skövde, och ja, jag menar specifikt i Skövde, att man inte kan gå ut utanför dörren och bara... "vara". Det är så det många gånger känns i alla fall. Vad är det med denna stad? Varför känns den många gånger så förbannat "svensk" och stel? Jag kände mig glad, hyffsat lugn och avslappnad förut idag när jag trampade mig iväg in till stan för att uträtta några ärenden. Nyduschad och med rena kläder. Lite sjuk fortfarande kanske (har haft en ihållande förkylning ett tag nu) men inget som syntes utanpå. Och ändå får jag sådana dryga blickar på mig. Försöker att inte låtsas om dem först men sen kan mitt psyke inte låta bli att bli en aning irriterat (även fast jag snabbt släppte det). Och då är jag inte så dum att jag cyklat iväg i hårt sminkat ansikte och någon zombie-tröja eller så och blir sur och förvånad om folk stirrar för sådant får man ju ta i så fall, och ärligt talat stirrar folk inte så mycket längre nuförtiden då alla mer och mer går i vilken utstyrsel de vill osv. Bla, bla. Åter till ämnet. Jag hade inget smink. Och inga "extrema" kläder idag för jag ville bara göra det jag var tvungen att göra för att sedan cykla hem igen och spela tv-spel i lugn och ro. Var det det som störde folk, tro? Att jag inte var "iordningfixad"? Att håret blev stripigt av regnet som öst ner på mig på vägen in till stan och att jag inte brydde mig om att snabbt rusa in på en satans betal-toa för att snabbt ta fram någon hårspray eller annat och fixa till det? Det var det kanske. Vad vet jag. En sak vet jag i alla fall och det är att min Sara inte skulle ha stirrat konstigt på mig för jag såg precis ut sådan här när hon tidigare idag åkte iväg till Göteborg. Och hon tittade på mig med endast kärlek i blicken. <3
Det blev en skön och lugn kväll sen när jag kommit hem med mycket tv-spel, kattklappande och nagelmålande. Och jag tänker fortfarande klä upp- och icke klä upp-mig samt sminka mig- och inte sminka-mig som jag vill oavsett dumma blickar och miner. För det är ju faktiskt inte mitt problem vad de tycker och tänker om mig.
Nu ska jag snart bege mig till sängen för att läsa lite Lehane och invänta att min kära fästmö hör av sig om hur hennes kväll har varit, hon har nämligen sett Blood Ceremony uppträda. :)
Jag har absolut upplevt Skövde som mer.. stirrigt, än andra städer jag varit i. Och vart är alla hårdrockare och gömmer sig?! Hade lila hår där ett tag och i Gävle som jag kommer ifrån var det inte en jävel som tittade men här i Skövde blev man en helt egen zoo-utställning, LOL.
ReplyDeleteDe flesta hårdrockare i Skövde gömmer sig noga, eller finns inte alls. ^^ Oh då kanske jag skulle göra en testundersökning här med lilafärgat hår nästa gång, hehe.
ReplyDeleteIntressanta funderingar, kära du!
ReplyDeleteSom vi pratade om, inbillar sig vissa människor att det finns en tyst överrenskommelse här i samhället som lyder att man inte får gå runt och vara sig själv - om det betyder att man duschat men inte tagit på sig sminket eller finkläderna. Man får ju heller inte se sjuk ut, tydligen.
Men - vi vet ju hur vi vill vara och vad som är viktigt i livet. :) <3
Love: Tack för svaret, kära du. <3 Det är uppenbarligen så att folk idag i tidsbrist föredrar att hinna sminka sig fint och få på sig fin-kläderna framför att duscha bort gammal svett/smuts. Dränk allt i parfym bara så blir allt bra. Och banne dig om du föredrar att hålla dig ren. Samtidigt som det pågår renhets-hets med all reklam om starkaste tvättmedlet/deodoranten ever osv. Konstigt. Ologiskt.
ReplyDelete