Mitt liv fyllt av fluff

Våra älskade katter! Det finns inget som är som er! Här ligger Zeus, 8 år, som ett luddigt litet videung och nannar i vår säng. Han har faktiskt en helt egen säng också i ett annat rum. Eller rättare sagt, en säng han övertog från mig när jag och fästmön flyttade ihop. Där blir han nattad varje kväll. Han tycker om när man sjunger vaggvisa - är väldigt tillgiven och mammig men samtidigt otroligt omtänksam och snäll. Vi brukar gå ut med honom och då krävs ett hundkoppel (sele är för chickens! ^^) , dels för att han är så stor (8 kg blandras bl. a norsk skogis) och dels för att det är mest bekvämt för honom när han får för sig att jaga på nåt. Friare, helt enkelt. Han går så fint i koppel att vi titt som tätt hör kommenterar som "Oj.. kolla katten där borta, jag trodde det var en hund!" Haha. :D Han möter ofta på stora hundar, bland andra schäfrar men han är så lugn och självsäker så det blir oftast inga som helst problem att hälsa lite försiktigt. Men däremot är han livrädd för cyklar i rörelse. Han är även väldigt lättdresserad. Fästmön har lärt honom att stå på bakbenen, ta ner en godis från téhyllan med ena framtassen och stoppa den i munnen. Ahh... jag älskar att skryta om våra katter, höhö! Jag brukar tycka om alla katter jag träffar på för alla har de sådana speciella egenheter och saker för sig och alla är de så fruktansvärt intelligenta. Det bara strålar ut vishet, vildhet och bus ur deras djupa ögon.

Jag kommer aldrig glömma dagen då jag träffade min lilla kisse Zelda, 5 år, (som jag döpt efter Legend of Zelda-spelen, duh!) för första gången på katthemmet i Töreboda. Jag var ute efter en svart katt, fick tips och ringde dit och ett par dagar senare var jag (och dåvarande) där och hälsade på. Personalen lade upp då 17 veckor gamla hittekatten på mitt bröst och där låg hon som en liten varm kulting och beslutet var ett faktum: hon ska med hem! Och det var hennes eget val. Det är alltid djuret som ska välja människan, tycker jag. Och sedan dess var hon familjemedlem och min allra förtrognaste, framtill jag lärde känna Zeus och Missan (världens vackraste skölspaddsfärgade katt som blev hela 17 år i jordelivet) och även de fick ingå efter, såklart, de accepterat mig som livskamrat till sin ägare, dvs min fästmö.<3 Och Zelda accepterade fästmön efter typ... 2 nano-sekunder.

Zelda är en liten, hyperaktiv, gostokig, kattungsbusig och samtidigt väldigt omtänksam kisse som älskar att vara med överallt där man själv är och inte är. Men hon tycker inte om att gå ut. Högst två gånger per år är hon intresserad av att följa med Zeus ut och han går ut dagligen, men mer blir det icke. Huvudsakliga intressen: äta mängder av mat, vinylskivor (hon fullkomligt älskar när sambon tar fram vinylerna och ska spela för då kan hon lukta, smaka (fy!), och kela med dem), leka med sina 71029381393 leksaker, särskilt nattetid *gäsp*, och framför allt: veta var Zeus är, vart han ska gå härnäst, vad han har och har haft för sig, och viktigast av allt; att han ,som inte ens äter speciellt mycket, inte har ätit upp all den goda maten. :)

Så tips till er alla kattälskare där ute som är på jakt efter en till familjemedlem: kolla upp katthem! Det finns alltid någon kisse där ute som väntar på att få bli adopterad av just en sådan människa som dig.